Panline Lally-Tollendale

Jag och min systerKära dagbok, för att någon någonsin ska få ut något nöje av att läsa dig så måste jag antagligen presentera mig innan jag börjar med mina seriösa anteckningar. Jag tar för givet att jag varit död i många årtionden innan någon finner den här dagboken. Självklart hade det blivit väldigt genant om någon av mina systrar hittade den, därför får jag nog hålla den gömd. Trams åt sido.

Mitt namn är Panline Lally-Tollendale och jag är den näst yngsta dottern i en adelsfamilj från Paris. För ett par år sedan så levde jag med mina systrar och mina föräldrar i ett ganska så imponerande hus här i Paris, men när revolutionen drogs igång i den där djävulska borgen Bastillien så råkade vår familj ut för en olycka. Några arga bönder satte eld på våra grannars hus, de var tydligen inte särskilt vänliga mot sina bönder och även vårat hus blev tyvärr indragit i branden. Jag och mina systrar hade varit hos en sömmerska på förmiddagen och var på väg hem för att byta om för ett te-party när vi hörde om vad som hade hänt. Hela vårt hus, våra föräldrar och det mesta av våra pengar hade förvandlas till glödande aska mitt på Paris öppna gator.

Ni får ursäkta om jag kommer från ämnet men som den stolta adelsflickan jag faktiskt är så måste jag ha en bortförklaring till varför jag just nu är inneboende hos en av mina systrar.

Franciska är 24 år och har varit gifte i ett par år nu. Men mannen hon gifte sig med är tyvärr även han urfattig. Jag förstår inte riktigt varför hon valde honom. Då hon träffade honom var hon medveten om att vår ekonomi var på väg ner med samma hastighet som revolutionen tog fart.

När ni läser den här texten så kanske ni får känslan av att jag är en vuxen kvinna eftersom jag har självförtroende nog att se ner på min ädla syster och klaga på hennes val av make? Men, nej jag är blott 16 år när det här skrivs men om jag får säga det själv så kan jag nästan påstå att jag är mycket mera till kvinna än de fattiga kvinnorna som var dag samlas vid giljotinerna på torgen och ser på de blodiga händelserna som utspelar sig där.

Det är svårt att vara fattig på gatorna men nog tror jag att det är ännu svårare att vara fattig adel när ens stolthet får ta emot så här stora bakslag varje dag. Jag är så trött på det här med revolutionen!

Vårt kungarike är ett av det mest framstående i världen, vad skulle kunna förbättras?

Nej, hade jag fått bestämma hade min situation inte sett ut så som den gör idag. Min syster hade inte gift sig fattigt, jag skulle inte ha behövt sälja mina smycken och klänningar för att spara pengar, min lilla syster hade fått flytta till vår farbror på landet, vi hade inte behövt sälja vårt härliga sommarhus och i Frankrike skulle det inte pågå någon revolution!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s