Claire Fonché

                                                                                                                                                                              3 juli 1789

Bonjour!

Mitt namn är Claire Fonché och jag är 24 år.

Jag bor i Paris med min make Marcel Fonché, som jag blev bortgift med när jag bara var 16 år. Jag förstår inte varför min far valde en sådan lat man som Marcel åt mig. Han arbetar som skomakare några timmar varje dag, annars super han mest. När han supit gör man bäst genom att hålla sig ur vägen för honom, han blir mycket arg om han inte får precis som han vill ha det!

Jag själv får däremot slita som perukmakare, det blir inte många timmars sömn för mig per dygn. Jag får sitta uppe nästan hela nätterna och sy peruker, för att vi ska ha råd att försörja oss. Vi odlar lite grönsaker på gården, men det är inte tillräckligt för att leva på det. Det är tur att peruker är populärt nu i Paris, så jag har gott om arbete. Om jag skulle få slut på beställningar vet jag inte hur jag och Marcel skulle klara oss!

Jag har en mor och en far. Min mor heter Jeanette, och det är ett mirakel att hon lever, hon var mycket sjuk för bara ett år sedan, men som av magi började hon krya på sig och idag är hon nästan fullt frisk.

Min far, Jean-Noel, ser mycket dåligt men det hindrar honom inte från att fortsätta arbeta. Far arbetar som vakt kring Bastiljen, och berättar ofta om hur det är att vakta och om alla människor som stannar för att studera den vackra byggnaden. Han är mycket stolt över sitt arbete, och skulle aldrig i världen vilja sluta, även om jag tror att han snart kommer vara tvungen att göra det, hans syn håller inte måttet. Det händer att han ser fel på mig och min mor, även fast han ser oss båda nästan varje dag!

Jag får inte glömma att berätta om Maud. Det är en mycket sorglig historia, jag födde en dotter när jag var 21, hon var det vackraste och mest himmelska som någonsin har hänt mig. Jag kallade henne för Maud. Jag var så lycklig, men jag fick inte behålla mitt fina barn länge. När Maud var 7 månader drabbades hon av kikhosta. 3 dagar senare fanns hon inte mer. Nu sitter hon där uppe bland molnen och väntar på mig.

Nu ropar Marcel, och han låter inte glad. Bäst att jag kilar och ser efter vad som står på tok.

Claire Fonché

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s