Anne de Chardin

Mitt namn är Anne De Chardin, jag är 14 år. När jag var 7 år så skickade min far mig till en klosterskola. Min far har uppfostrat mig och min bror själv, min mor dog i barnsäng vid min yngre brors födsel. Min släkt är adlig, därav mitt namn. Far skickade mig till klosterskola så att han skulle kunna koncentrera sig mer på sitt arbete påstod han. Min far är en eftertraktad barberare.

Min far bor mitt centrala Paris, han har berättat om hur det var när bastiljen föll, att adeln inte längre är säkra på gatorna och att adeln nu också betalar skatt. Nu någon månad senare förstår jag att jag borde vara tacksam över att jag är här, mitt ute på landet i klosterskolan. Vi nämner inte mycket om den såkallade ”revolutionen” men jag känner av oron och ilskan i systrarnas ansikten.

Jag vantrivs här på skolan, alla flickor är väluppfostrade och är så glada och ”lever i nuet”. När vi inte studerar städar vi, vi är som nunnornas slavar. Vi får inte samtala med varandra förutom vid måltiderna. Dessutom så får vi aldrig träffa någon från det motsatta könet, men på mitt trädgårdspass så brukar jag och Leon (En fattig bondpojke som arbetar i kyrktornet) smyga bakom klostrets mörka väggar. Gud vet vad som skulle hända om någon av systrarna skulle komma på oss.

Skolans huvudsyfte är att ”leda själarna till gud” Det känns nästan som om lärarna försöker på något sett få oss att bli ”en av dem”, en av nunnorna. Jag kommer inte låta mig styras, snart är jag ute från detta fängelse!

Anne De Chardin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s