Jag ska erkänna, mitt förra inlägg blev inte det sista. Jag brukar hålla mitt ord men åren går. Hur länge var det sen jag skrev senast? Femton år? I alla fall… Sedan Napoleon kom till makten så har Frankrike återgått till att vara något som faktiskt liknar ett stolt land igen. Napoleon var förstås bara en lymmel men sedan han kom till makten har det faktiskt blivit bättre. Han är faktiskt kejsare nu!
Marianne överlevde inte sin sjukdom och efter att jag blev ensam kvar så hade jag inte alls det mod som behövdes för att ta mitt eget liv. Jag trodde att mitt liv inte skulle kunna bli värre, och det blev det inte heller. Det blev faktiskt bättre. Jag fick helt enkelt hålla ut och till slut så blev det bättre. Jag är en gift kvinna nu och har en egen dotter. Min man är inte särskilt trevlig men jag trivs i hans hus. Det är ett stort vitt hus på landet och jag är lycklig. Jag har åter en vacker trädgård, en välfylld garderob och ett artigt tjänstefolk. Min dotter är söt och begåvad så hon påminner faktiskt om Marianne.
Jag saknar fortfarande Franciska och har inte hört av henne. Jag väntar varje dag på hennes brev. De kanske inte kommer men jag vill fortsätta att hoppas. Jag har nya vänner nu, alla jag förut kände tappade jag kontakten med när jag flyttade ut ur Paris. Mina nya vänner har blivit gynnade av revolutionen och för dem har jag inte ännu berättat om mina före detta bittra tankar om revolutionen.
Jag har förändrats, revolutionen har förändrat mig och hela världen.