Äntligen frihet och rättvisa

Versailles 1790

Äntligen lider revolutionen mot sitt slut för oss jordbrukare. Nationalförsamlingen har makten i vårt kära land och stiftar många nya lagar. Privilegiesamhället avskaffas och det kommer att bli mer rättvisa inför lagen. Men det viktigaste av allt för oss bönder är att vi nu äger våra egna marker och är fria från avgifter till adeln.

Men alla är långt ifrån nöjda, många präster och biskopar är emot dem nya lagarna eftersom dem har minskat kyrkans makt i samhället.  Kyrkans och klostrens ägodelar ska också kontrolleras av staten. Detta har irriterat många på landsbygden och vänt dem emot den revolution som dem en gång var med och startade.

För oss bönder gäller det att ligga lågt, fortsätta leva livet som vi alltid har gjort. Jag hoppas att inte en ny Revolution ska blossa upp. Vi bönder har fått kämpa för våra rättigheter och äntligen är vi fria. Affärerna går bra nu, vi äger stora åkrar som vi kan odla på och våra varor är mycket efterfrågade.

Vive la France

Sebastian Lévesque

Versailles juli 1789

Franska landsbygden juli 1789

Förra månaden utnämnde sig tredje ståndets ledamöter sig att vara Nationalförsamlingen. Efter det började både ledamöter från första ståndet och ungefär hälften av andra ståndet stötta oss från tredje ståndets krav. Kan det vara våra kära författare Voltaire och Rousseau som ändrat tankarna på dem. Församlingen svor en ed att inte ge upp fören vårt land fått en ny styrelse, och konstigt nog gav vår kung efter, fast med mycket tveksamhet. Nu borde det ju vara frid och fröjd bland oss arbetare men oron fortsätter, många börjar tro att kungen och adeln bara gett efter för att vänta på rätt tillfälle att slå tillbaka mot Nationalförsamlingen.

Nu har det även blivit uppror här ute på landet, nyheten om Bastiljens fall spreds snabbt ut på landsbygden och vi bönder började ta efter parisarna. Slott och herrgårdar bränds och adelsmän och grevar dödas eller jagas bort. Greve Gaultier flydde för två dygn sedan med sin familj, det var nog lika bra för jag är ändå inte den personen som kan döda en människa.

Idag brände vi som jobbat åt Gaultier alla skattelängder och kontrakt som tvingat oss betala skatt till greven. Jublet här ute på landet börjar stiga och en ny gnistra bland oss jordbrukare har tänds.

Sebastian Lévesque

Sebastian Lévesque

Franska landsbygden mars 1789

Mitt namn är Sebastian Lévesque, jag är 28 år och arbetar som bonde. Jag bor med min fru och mina tre barn på en liten gård i Versailles. Just nu är det mycket svårt att leva som jordbrukare, vi får jobba från morgon till kväll för att klara oss. Varje dag börjar som vanligt med att ge djuren föda, vi har två hästar, fyra grisar och ett dussin kycklingar.

Nu när skörden har varit dålig så har vi ändå klarat oss tack vare råvarorna vi får ut av kreaturen. Min fru Monique har även en liten ört trädgård på baksidan av torpet som också ger inkomster. Varje helg åker vi in till stadens marknad för att göra affärer. Jag och min familj äger inte marken själva, vi delar och brukar jorden tillsammans med fem andra familjer men alla jobbar åt Greve Gaultier som även äger marker. Varje månad blir vi tvungna att betala in skatt till herr Gaultier, vi måste även betala för att få använda kvarnen. Förra årets missväxt har dessutom gjort så att adeln nu höjt skatterna och tar det mesta av den lilla skörd vi får ut. Jag önskar att de rika kuddsittande människorna i Paris finare kvarter också kunde få känna på hur det känns att leva på riktigt.

Stämningen här ute på landet blir mer och mer spänd, många bönder börjar tröttna på adelns beteende och börjar göra motstånd och flera vill också resa till Paris till ett försök att sänka adelns privilegier. Jag har även hört att de fattiga arbetarna i stadens slumområden vill få bort adeln från makten. Själv tror jag det kan bli svårt eftersom adeln själva styr över parlamenten nu.

Men visst längtar man efter att bli fri från adeln och äga vår egen mark. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att dröja länge till tills den dagen inträffar.

Sebastian Lévesque

Paris maj 1789

Paris maj 1789

Idag kryllade Paris gator av människor, riksdagen skulle nämligen samlas. Nu när det är hungerupplopp och oron stigit i Frankrike ser kungen riksdagen som en sista utväg. Stora människomassor hade samlats, alla ville få en skymt av medlemmarna tåga fram till riksdagshuset.

När jag väl hade krigat mig fram igenom köttmuren av folk för att få en bra plats såg jag de första ledamöterna. Tredje ståndets män dvs. advokater och borgare var klädda i svart och hade trekantiga hattar av samma kulör som kläderna. Efter dem kom adelsmännen som var klädda i vita strumpor, knäbyxor och sidenkappor. På huvudet hade de fina hattar med stora brätten. Jag försökte få syn på Greve Gaultier, han hade åkt in hit tidigt imorse för att vara med på mötet. Men det var som att hitta en nål i en höstack, eftersom alla i första ståndet var likadant klädda. Prästerna från det andra ståndet hade långa svarta kappor. Biskoparna och kardinalerna utmärkte sig med röda kappor som lyste fram här och var bland det andra ståndet. Sist kom det kungliga ekipaget med kungen och hans familj.

Nu på kvällen har jag fått höra att det tredje ståndet snabbt tagit över i riksdagen. De hade fått ha fler ledamöter än tidigare. Tydligen hade kungen gått med på detta eftersom omröstningen alltid skulle sluta 2-1 om stånden röstade var för sig.  Vi i det tredje ståndet har nästan aldrig fått våra krav genomröstade eftersom första och andra ståndet ofta hållit ihop.

De ledamöter som samlades idag krävde att själva få räknas som landets parlament. Det kanske kan vara en lösning för att vi i det tredje ståndet ska få våra röster hörda.

Sebastian Lévesque