27 Juni 1791

Idag är det 27 Juni 1791,Kungen försökte fly förra veckan. Min son hade hört det på jobbet från en soldat, som hade berättat om hur kungaparet greps. Soldaten som sa det till Christan han var en av soldaterna som grep kungaparet. Såhär hade det gått till:

Axel von Fersen hade tänkt ut en plan för att hjälpa kungaparet fly. En kväll 20 juni år 1791 körde en vagn i hemlighet från kungens slott, inne i vagnen satt kungens familj. På kuskbocken satt kungen och en svensk greve som försökte hjälpa kungens familj att fly.

Den svenska mannen hette Axel von Fersen, det var han som hade planerat allt. Det var meningen att de skulle fly. De skulle fly från Paris och ta sig fram till gränsen. Där fanns det en båt och soldater som kungen kunde lita på. Men när vagnen kom fram till staden Varennes så var det en soldat där som stoppade vagnen för att se vad som fanns inne. Folket runt kände igen kungen och Axel von Fersen, och dom skvallrade på att det var dem. Där blev de gripna och soldaterna tog dem tillbaka till Paris.

Jag tycker synd om kungaparet. Kan de inte bara låta dem vara ifred? Han har ingen makt längre, de bytte flaggan, han gick med på nya grundlagen. Jag tycker att de ska släppa fri kungaparet.

Paris 14 Juli 1789

Paris 14 juli, 1789

Idag har vi varit 11 dagar i Paris. Vi fick bo hos en gammal vän i en liten stuga. Vi har märkt att det är många som är väldigt fattiga här i Paris. Många av de fattiga bor på gatorna och kämpar för att få lite mat. Min fru Henriette brukar några gånger ge ut mat till de fattiga. Folket i Paris är väldigt arga för att de inte har mycket makt i Paris. När jag pratar med folk i staden så får jag höra att bönder, arbetare, köpmän, hantverkare och andra fick betala allt högre skatter till staten.

Idag när jag jobbade med min son Christian, hörde vi folk skrika utanför. Jag och Christian gick och öppnade dörren. Vi såg en hel armé utanför som attackerade! Vi gick ut från bakdörren och gick hem till en bekant för att få bättre syn på vad som hände.

Vår bekant bodde i ett hus som var ganska högt upp. Vi såg en massa rök och det luktade krut från alla vapen. De flesta hade spjut. Min fru Henriette var så rädd att hon började gråta. De krigade i flera timmar. Vi gjorde inget, vi stannade bara kvar och tittade på. De slog ihjäl befälhavaren. På natten bar de hans avhuggna huvud spetsat på en lans genom stadens gator.

Paul Bonrget

Jag heter Paul Bonrget och jag är 32 år gammal och jag har en fru som heter Henriette. Hon jobbar hemma. Vi har två söner, den ena är 12 år och han heter Henrik. Min andra son som är heter Christian är 14 år gammal.

Jag är en fiskare, jag jobbar från morgonen till kvällen. Jag har 2 män som jag jobbar tillsammans med. Vi delar på det vi fångar. Jag bor i Dieppe, det ligger ganska nära havet. Jag går ungefär tio minuter för att komma till havet. Jag och mina män samlar pengar till att köpa större båt och större fiskenät.

Min familj mår sämre och sämre. Jag försöker fiska så länge jag kan, men det är oftast dåligt väder. På vintern så har vi inte mycket att äta för att det inte går att fiska då, men vi försöker att spara lite extra mat under hösten.

 Christian jobbar som svärdsmakare i Paris, han försöker skicka pengar nästan varje månad. Han brukar komma hem två veckor varje år mitt i maj. Men jag skulle vilja flytta till Paris och jobba med Christian. Om jag lyckas att fånga mycket fisk detta år så tänker jag och min fru flytta till Paris och sälja fisk. Senare ska jag jobba med min son.