Fattig

Fredag 13 Maj 1790
Mitt liv är som ett helvete nu. Min far dog igår och vi ska begrava honom på tisdag nästa vecka. Satsningen att bygga ett till konditori kom vid helt fel tid. Vi säljer nu bara hälften av vad vi sålde för ett halvt år sedan. Råvarorna är nästan slut, de tog slut så att jag skulle kunna få mat till mig min familj. I de här tiderna tjänar man inga pengar på lyxvaror. Om revolutionen fortsätter kommer jag att få skola om mig till en simpel bagare eller dö.

Tisdag 17 Maj 1790
Nu har jag precis varit på min fars begravning. Min far fick sin önskan uppfylld att begravas brevid min mor. Båda konditorierna är stängda i dag för att sörja.  Men jag vet att det är lika bra att baka så att jag inte går och sörjer för länge, för jag vet att min far hade velat att jag skulle fortsätta att baka.

2 December 1804
Nu har vi fått en ny härskare sedan borgare tagit över. Nu är det en låg adlig militär som har makten, han heter Napoleon Bonaparte. Han tog över med en statskupp. Det är en konstig sak att göra men jag hoppas att det är bra för affärerna med en tydlig härskare så att det kan säljas lyxvaror igen, för jag är pank och har stora skulder och har nu fått sälja det andra konditoriet.

7 Februari 1805
För att slippa mina skulder behöver jag gå med i armén och jag får laga mat och baka simpelt bröd, inte de fina saker jag är van vid att baka.

22 Maj 1810
Min käre bror Pascal dog fattig och som bagare och kock vid Napoleons armé. Han dog av kylan och att alla matvaror var slut. Jag hoppas att han får det bra i himmlen // Pierre Marot, lillebror till Pascal

Annonser

Pascal Marot

Bonjour!

Mitt namn är Pascal Marot, jag är 21 år. Jag växte upp i min fars konditori som ligger nära floden Seine i Paris. Jag har alltid haft mat på bordet så mitt liv är bra. Mitt yrke är konditor.

Jag har en fru som är 2 år yngre än mig och heter Marie. Min mor är död, min mor dog av lunginflammation för tio år sen. Min far lever och det är fortfarande han som äger konditoriet som vår släkt har ägt i många generationer.

Jag bor i konditoriet på andra våningen i huset med mina två bröder. En som är yngre och en som är äldre. Jag är bättre än mina bröder på att baka så min far har redan nu valt att jag ska ta över konditoriet när han lämnar det här livet. Jag är duktig på alla bakverk men jag är bäst på att dekorera tårtor och bakelser.

Jag är ganska lång och eftersom vi är ganska rika borgare så är jag välnärd och stark av att bära tunga säckar med mjöl varje dag. Jag har mörkt hår och en liten mustasch som jag kammar uppåt varje morgon. Jag sparar min mustasch så att jag kan vaxa den, så att den blir som runda ringar. Jag har bruna ögon och en ganska stor näsa (som jag tror passar bra med vaxad mustasch) och en liten mun. 

När jag bakar har jag på mig förkläde och en bagarmössa. Jag har alltid på mig finkläder när jag levererar till adel och högt uppsatta personer. Jag har alltid jobbat i konditoriet sen jag var liten. Nu börjar min far att bli gammal och har det svårt att få bakelserna fina, så nu börjar jag att ta över konditoriet. Min far är en hård man och skällde ofta ut mig när jag var liten om jag råkade bränna något eller spilla ut något så jag har lärt mig att vara noggran när jag bakar.

14 Juli 1789

Bonjour!

Idag är dagen äntligen här. Dagen då planeringen är klar till det nya konditoriet. Vi har samlat ihop tillräckligt mycket pengar för att arbetare ska bygga det och att köpa allt vi behöver till det.

Något konstigt har hänt, Bastilljen har fallit, och jag såg det hända. Jag var på väg till polismästare Fouchés med bakelser, tårtor och biskvier för att det var fest på gång. När jag gick till polishuset såg jag stora folkmassor med folk som gick med vapen mot Bastilljen. Jag frågade en av de som jag passerade; ”Varför går ni med vapen mot Bastiljen?” Han svarade att det satt politiska fångar där. Jag visste att det var falskt men folket hade hjälp av militärer med kanoner som redan sköt på murarna så det skulle inte tjäna mycket till att säga något. Även om jag hade berättat för alla i hela Paris skulle nästan ingen tro på mig att det nästan inte är några fångar där.

Jag blev rädd och jag hoppades att min lillebror inte var med i folksamlingen men tyvärr var han nog det för han har klagat på de som har makten länge och han är inte hemma. Han skulle inte kunna undvika att upptäcka att Bastiljen stormas nu. Jag kunde inte säga att jag hade blivit insmugglad flera gånger för det är olagligt.

Jag fortsatte att gå så att min beställning inte skulle bli sen. När jag kom fram till polishuset så var det nästan ingen där. Jag tyckte att det var konstigt för det är alltid mycket folk där. Det som de är där för är att det är många som anmäler varandra, de anmäler varandra för olika saker nu, som stöld av bröd och liknande.  Den här dagen var det bara fem personer där, tre poliser, en falskmyntare och en alkoholist. Jag tror att det är folkmassorna som stormar Bastiljen som är orsaken till att poliserna inte är vid polishuset.

25 Juni 1788

Affärerna går bra nu när adeln har mycket pengar. Jag hoppas att adeln fortsätter vara rika och forsätter köpa mina kakor och bakelser. Nu har jag fått en konstig beställning av en tjänare. Det beställningen bestod av var blandade kakor och bakelser och jag kommer att få fyra gånger så mycket betalt som vanligt. Problemet är att han som har beställt sitter i fängelse i Bastilljen. Det borde gå bra att komma in med varorna, men jag är orolig att alla vakter inte är mutade.

Nu kom jag precis tillbaka från Bastilljen. Det gick faktiskt bra, jag klarade mig. Jag klarade mig precis, för det kom legosoldater från Schweiz fick jag höra. Kungen har kallat dit dem och de verkar inte mutbara så det kan vara svårt att fortsätta leverera till honom.

Jag ogillade ändå fängelset för de som sitter där och inte har pengar till att muta vakterna och få in mat och möbler har det hemskt. De fångar som inte är adel har smutsiga och trasiga kläder, för lite mat och blir misshandlade av vakterna. Förutom de hemska synerna så vet jag inte om jag klara att gå så nervös som när jag ska muta vakterna. De enda bra sakerna är att det är bra betalt och lättnaden när det är över. Det känns som att jag skulle kunna flyga upp till molnen för att jag är så lättad efteråt.

Jag undrar varför kungen kallade dit dem, för i hela Bastilljen (som är en gammal borg) finns det bara sju fångar. De flesta fångarna verkar vara svaga och bara tre av dem skulle kunna göra något som skulle behöva vakter. Men något kommer att hända snart, det vet jag för jag passerade stora högar med vapen som skulle räcka till flera hundra man när jag levererade bakelserna, kakorna och tårtorna.

Jag håller på att samla ihop pengar till att bygga ett till konditori och ha fler tjänare. Jag vill bygga mer så att jag kan uppnå mitt mål att leva som en adlig med min fru.