Louis Vimont

Louis Vimont

Jag är 24 år och bor i utkanterna av Paris på 1780talet och tillhör det tredje ståndet. Jag är slaktare och säljer kött från den boskap jag slaktar, köttet jag säljer tjänar jag bra på men eftersom jag måste betala mycket skatt till staten så är det knappt så det räcker. Jag är änkling och han har en son vid namn Zinedine som är 4 år. Som tur är har jag en piga vid namn Jeanette som tar hand om min son och två lärlingar som hjälper mig med mitt arbete och deras namn är Florent och Didier, men nackdelen är att dem är ganska lata och ibland är dem onyktra. Eftersom mina pengar knappt räcker så är det ändå lärlingarna får är tak över huvudet, mat och kläder. Politisk makt är något som jag kräver att få ha men eftersom jag är upptagen hela tiden och lärlingar att ta hand om så bryr han sig inte lika mycket jämfört med andra borgare. Allt jag äger är ett hus där jag säljer mitt kött, jag har ett eget kök och ett sovrum för alla som bor hos Vimont’s slakteri. Och så har jag en svinstia och en ladugård för mina grisar och kor som jag slaktar och säljer. Något som jag tycker om att göra när jag får tid över är att skriva dagbok.

Annonser

Brev 3

Dagbok av Louis Vimont från 1789.

30 juli 1789

Jag fick hjälp av en duktig snickare att reparera skadorna på mitt hus och det är mycket mer instabilare än tidigare så jag lär få mindre kunder och jag har förlorat en tjur som jag måste kunna göra det bästa av.  Annars har jag börjat gå till parker och lyssnat till talare som uppmuntrar alla från tredje ståndet att vara revolutionärer.

31 juli 1789

Jag har skaffat nya lärlingar från gatan och dessa verkar vara nyktra av sig jämfört med dem förra. Jag har två pigor som lagar mat och tar hand om Zinedine och två drängar som hjälper mig med slakteriet. Annars så tycker inte jag att det inte händer så mycket kungen försöker desperat hela tiden skaffa pengar genom att kräva skatt på alla. Något som nog alla väntar på är när denna revolution är över och vi får den politiska makt vi kämpar. 

1 augusti 1789

Idag har det varit söndag och alla har varit i kyrkan och något som prästen försökte sig på var att han att man skulle skänka pengar till kungen och armén för landets eget bästa, men då blev alla bara arga och trodde det var förräderi av kyrkan för att få det tredje ståndets pengar. Annars har inget mer hänt denna dag och allt börjar bli stabilt för mig och mitt slakteri.

Brev två

Dagbok från 1789 av Louis Vimont.

26 juli 1789.

Revolutionen fortsätter men jag har egna bekymmer med att sköta slakteriet. Skattmasen kommer allt mindre för att han angrips hela tiden av fattigt gatufolk som vill ha hans inbetalda skattpengar, det kan hända att mina lärlingar snor lite av hans pengar då och då men jag tar allt som dem snor. Nu har jag två sparbössor och ekonomin börjar bli stabil. Men mina bekymmer är inte borta för det, jag måste gömma mina pengar för att inte mina lärlingar ska komma och sno sig en slant som de kan spendera på vin. Ibland måste jag spöa dem så att dem inte stjäl och de blir olydiga.

27 juli 1789

Mer problem med slakteriet, mina lärlingar börjar få problem med att dricka vin och de sköter sitt jobb allt sämre. Jag själv dödade en adelsman, eller han dödade sig själv på sätt och vis. Han försökte fly från Paris till Versailles. Han försökte fly från ilsket gatufolk och sökte skydd inne hos mig. Han försökte slita åt sig en köttyxa från hyllan men ramlade från pallen han stod på och fick den rakt i bröstet. Jag gömde hans lik i svinstian och lät grisarna äta honom. Pengarna behöll jag själv.

28 juli 1789

Idag var jag och mina drängar iväg till ett slakteri precis utanför Paris och köpte en fin tjur och två kor som skulle kunna göra mig bra mycket rikare en vad jag är nu. Jag köpte djuren av slaktaren Florent Anelka. En stor och tjock karl som sålde kött åt präster och adelsmän, men trots att hans slakteri var väldigt galant tillhörde han ändå tredje ståndet. Senare på dagen bad jag snickaren Didier att bygga ut ladugården åt mig, och det gjorde han. Jag har fortfarande gott om pengar men mina nya fina djur lär jag vinna mycket mer på.

29 juli 1789

Idag strömmade ilskna revolutionärer förbi slakteriet på väg utifrån Paris på väg mot landsbygden för att hjälpa bönder i kamp mot adelsmän. Först flydde förnäma människor och adelsmän från Paris för att få skydd hos adelsmän ute på landsbygden. En av de livrädda adelsmännen trodde att min ladugård var ett stall och bröt sig in i hopp om att hitta en häst. Men adelsmannen hade så fel och släppte ut min nya tjur och den sprang ut och orsakade en stor skada på ladugården och en mindre skada på slakteriet. Som tur var lyckades den dö innan något hemskt hände.

Dagbok från 1789

 

Jag hittade en gammal dagbok från de svåra tiderna då revolution vilade som en förbannelse över Frankrike. Jag är 54 år nu och allt är så mycket bättre jämfört med för 30 år sedan. Jag ska nu läsa om hur Franska revolutionen skulle ta sin början.

(dagbok)

 Fredag 10 juli 1789

Jag står inte ut längre! Jag har bara en oxe, fyra grisar och 13 kultingar kvar på mitt slakteri och pengarna jag får för mitt hårda arbete räcker inte till. Skatten jag måste betala för det jag tjänar är hela  5/8 av allt tjänar, det är förfärligt. Endast 10% kan jag spara jag måste också sota pengar för utgifter och andra saker som ingår i mitt levebröd som slaktare.  Jag har dessutom en liten son jag måste försörja och eftersom frugan är i himlen så måste jag ta ledigt då och då för att försörja sonen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till?

Lördag 11 juli 1789

Affären är stängd idag, inte för att det är söndag utan för att det är hål i taket och det ska jag reparera. Men jag har haft otur som vanligt idag. Plankorna räcker inte till och min hammare är borta och värst av allt jag har ont pengar. Underbart (ironi). Jag har gått till snickaren och köpt material och materiel, nu har jag bara ett litet kopparmynt kvar i sparbössan.

Söndag 12 juli 1789

Det är söndag och skadan på mitt hus är lagat och jag gör som alla andra gör på söndagar, går till kyrkan för gudtjänst. Jag och min son Zinedine går till kyrkan och firar gudstjänst. Allt är som vanligt, bara det att det känns som att det är något fel på de flesta? Efter gudstjänsten gick jag och Zinedine hem till vårt hem. Jag förberedde att slakta en kulting till middag då smeden Salomon kom in i mitt hus. ”Vad får det lov att vara?” frågade jag. Smeden Salomon var ingen att lita på, han var smålömsk och hans gamla mor som bodde hos honom påstods vara ett medium. Han sa inget och slängde ett svärd och en pistol till mig, då han sa: behåll de här och invänta dagen då folkmassorna växer och vandrar mot Bastiljen. Jag begrep inte vad han hade menat med den där meningen men när jag nu skriver min dagbok så vet jag vad han menar.

Måndag 13 juli 1789

Jag fattar inte att jag har gjort det. Idag dödade jag skattmasen. Han krävde skatt och eftersom jag inte hade betallat förra månadens skatt och skulle denna månads skatt så blev jag så rosenrasande att jag tog pistolen som jag hade fått av Salomon och sköt skattmasen.

Tisdag 14 juli 1789

Om man bortser mitt dråp eller mord så sålde jag bra den där måndagen, men den tisdagen den 14 juli var början något nytt. Salomon kom till mitt slakteri mitt på dagen och sa åt mig att följa med honom till Bastiljen, som tur var låg Zinedine och sov och var dessutom sjuk när jag gick iväg. Jag var på väg mot Bastiljen med hundratals människor och jag var livrädd för att dö.

Allt gick så fort för mig vid stormningen jag stod i en stor klunga av människor. Först stod utanför Bastiljen, sen kom yrkes soldater med kanoner som var på vår sida sen var porten var öppen. Jag sprang in och fick ett skott på benet, jag ramlade och kände outhärdlig smärta men lyckades ändå springa fram och hugga en fiende med mitt svärd och skjuta två med mitt gevär, sedan hade smärtan tagit över. Jag satte mig i ett hörn och bad om hjälp. Jag fick hjälp men slaget var över för mig. Efter stormningen flydde jag hem trött och förvirrad och anade det jag aldrig skulle få uppleva – revolution.