Inlägg 7

Det har gått två år sedan jag skrev sist. Far, jag, Fleur, Alice, och tjänstefolket bor återigen på herrgården. Far är fortfarande lika tystlåten. Det är Alice som tar hand om oss. Rättelse. Om mig. Fleur är nämligen sjutton år nu, och bor inte hemma längre. Men hon kommer ofta och besöker mig, alltid lika strålande av glädje.

Jag är dock förvånad över att far inte engagerar sig mer i hennes liv. Det är hans ansvar att se till att hon gifter sig med en godtycklig man. Men far är blind. Han vägrar se på Fleur, vägrar tala till henne. Det kan Fleur aldrig förlåta. Hennes hat och kärlek till far är jämbördiga och sträcker sig ut i det oändliga.

Jag lider med Fleur, och känner detsamma. En sak är besynnerlig. Fleur tycks inte åldras – fysiskt sett. Hon håller bokstavligen sin ungdom i liv. Faktum är att jag nästan börjar se äldre ut än henne. Men jag har sagt till Fleur att inte oroa sig, hennes blivande make älskar henne ändå och hon är lika vacker som mor var. Var inte orolig, älskade syster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s