Inlägg 3

De förtvivlade rösterna blandar sig med de känslolösa skrattande och hyllande människorna som åskådar detta blodbad. Hundratals människor avbetas snabbt och känslolöst innan de bärs ut på bår och tas emot av respektlösa, spottande människor. Jag orkar inte se mer, jag har fått nog.

Allting känns så bra nu när vi återigen har förenats. Barnen springer omkring och leker på gården. Och Bianca, min sköna Bianca, jag kan inte släppa henne ur sikte jag är så orolig över att förlora henne igen. Imorgon ska vi in till huvudstaden Paris men barnen lämnar vi hemma, de ska få vara hos tant Gabrielle i granngården. Vår köplista är inte lång men nödvändig.

Jag gick upp tidigt och packade hästvagnen och sadlade hästarna och sen gav vi oss av. Vi var framme i perfekt tid för att kunna handla i lugn och ro. Det gick en tystnad genom staden som var svår att beskriva. Folk såg misstänkta ut, inga barn var ute och lekte på gatorna och fönstren var täckta med gardiner eller lakan. Vi fortsatte att gå framåt i lugn och ro utan en tanke på vad som stod på i staden. Ena stunden gick vi hand i hand och bara en sekund senare var hon borta. Jag drabbades av panik och ropade på henne ”Bianca”. Plötsligt hörde jag trummor sätta igång.

Jag hörde Bianca kalla på mig en bit där ifrån. När jag kom fram till henne stod hon med häpna ögon och pekade på en enorm folkmassa framför oss. Vi hörde folk skrika ”leve revolutionen”. Och sen gick trummorna igång igen. En stor vagn kom dragandes av ett par hästar med en man på. ”Han är oskyldig” hörde jag en kvinna huckra bakom mig. Jag ursäktade mig själv och frågade vem det var, vem mannen var på vagnen som drogs fram. Hon tog ett starkt om mina handleder och sa ”rädda honom! Du måste rädda kungen!”. Jag sa ”Jag är ingen hjälte, jag är bara en vanlig bonde från landet.” Kvinnan kastade sig ner mot marken och fortsatte att be. Flera människor hade avrättats då likvagnen bara stog en bit bort, och fler skulle det bli. Jag tordes inte utsätta Bianca för fara så vi sprang bort till hästarna och lämnade huvudstaden. Troligen kommer vi aldrig att komma tillbaka.

1 thought on “Inlägg 3

  1. Vilken fin inlevelse. Det känns som om jag var där. Men vem var mannen på kärran och varför händer detta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s