Blindhet

Jag börjar i bli orolig för mor. Trots sin förtvivlan över min brors förräderi hade hon varit stark nog att leva sitt liv som vanligt. Men efter beskedet om Bastiljens fall har hon börjat se riktigt sjuk ut. Alldeles askgrå, är hennes hy, inte alls sådär frisk och persikofärgad som den brukar vara. Åh, stackars mor. Varför kan de inte bara låta kungen ha kvar makten?

Men Alice menar att ”inget ont som inte för något gott med sig”, och när hon berättade om hur större delen av Paris invånare lever i fattigdom och hungersnöd insåg jag hur blind jag måste vara för omvärlden. Jag lever så tryggt här i mitt lilla bo.

Men jag vill ju så gärna att min mor ska må bra och få tillbaka sin skönhet. Varför, varför? Jag känner mig som om jag stod på gränsen till en avgrund, utan möjlighet att ta mig därifrån, hindrad från att ändra min vy. Avgrunden är för mörk för att jag ska kunna se dess djup, allt är bara ett svart tomrum. Men en dag, det lovar jag er, ska jag lyckas se det djup som ligger dväljt i gåtornas mörker. En dag ska jag ta språnget jag aldrig förut har haft kompetensen att ta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s