Allt rasar

Idag hade mor och far en av sina vanliga bjudningar och det pratades extra mycket. Av min syster Fleur fick jag nämligen veta att fästningen Bastiljen har stormats av upproriska parisare. Det talas tydligen inte om annat än revolutionen som nu har inletts. Alice förklarade för mig att folket är missnöjda med diskrimineringen mot dem i samhället, och att de vill frånta kungen hans makt. Det verkar ju vansinnigt!

Många män dog under stormningen. Plötsligt är alla oroliga och spända över tumultet. Stackars mor och far, de som redan har nog att älta. Min bror har nämligen lämnat oss för en fattig bondflickas skull. Det tärde hårt på mor och far, och det gör mig ont att se dem så sårade. Jag och Fleur är också sårade. Hur kunde vår bror bara lämna oss sådär? Vi såg honom för sista gången den trettonde juli, då han sade god natt till oss innan vi skulle gå till sängs. Precis innan hade han grälat med far. Men när han kramade oss så hade han varit alldeles lugn och sansad, som om han hade löst problemet och nu fattat ett beslut. Så var det.

Följande morgon fann jag mor sitta i matsalen med händerna för ansiktet och med tafatta försök att kväva sina snyftningar. Far stirrade ut genom fönstret med ryggen vänd mot oss, jag kunde riktigt känna kylan och besvikelsen som strömmade från honom mot alla i hans närhet även om den var avsedd enbart för hans son. På matsalsbordet låg en bit papper med min brors prydliga handstil. Jag kunde inte förmå att läsa det.

Jag kände ilska över min bror Alphonses handling, och vår familjs stolthet var sårad. Det ömkade sig i alla fall far över, och han hade varit riktigt nervös inför den här bjudningen och övervägt att ställa in den. Men mor tyckte att det var bäst att forsätta som vanligt. Då gästerna hade undrat var min bror höll hus, sade de att han hade gett sig ut på jakt söderut, och skulle bo hos en släkting för några veckor. ”Vad ska ni säga när några veckor har gått?” Undrade jag då. Och svarslös förblev jag.

1 thought on “Allt rasar

  1. Jag förstår att du är arg på din bror över hur han har handlat. och jag kan medge att han åtminståne borde ha sagt adjö till er. Men du måste förstå att han säkert var rädd för att bli stoppad om han berättade vad han planerade.

    Det finns inget värre än att tvingas glömma den person man älskar. Jag har prövat. Det gick bra i två minuter, sedan svävade tankarna tillbaka dit de inte fick vara.

    Försök att förlåta din bror, han menade nog aldrig att göra er arga. Han visste nog bara inte hur han skulle göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s