Flykten till Montpellier

 

Samtidigt som jag skriver det här sitter jag i häst och vagn med min familj i ett försök att ta oss neråt i Frankrike så långt som möjligt. Jag och Corinne bestämde oss för att packa våra saker och ta en vagn med sikte på att ta oss till de lugnare delarna av Frankrike. Så här ligger det till, min fru Corinne har blivit orolig för alla dessa demonstrationer och vill komma så långt bort från Paris och revolutionärerna som möjligt. Vi har därför beslutat att bege oss ner till södra Frankrike, eftersom att vi tror att alla som vill stå upp för sig och för Frankrike kommer att dras till Paris. Just nu befinner vi oss strax utanför Rouen. Det har tagit runt en dag att komma hit och vi har övernattat här hos en kompis jag gick i skolan med. Nu siktar vi på att komma till Rennes innan det blir mörkt.

En av de saker som gör så att vi vill bege oss neråt är därför att, jag har inte sagt det här till någon, det beror på adelsmannen Jacques de Chourte. Han letar efter mig för att de vill att jag ska hjälpa dem med att bygga en stridsborg runt parlamentet så att ingen obehörig ska kunna ta sig in.

Dagen börjar komma till sitt slut och det blir alltmer mörkt. Min fru sitter och läser en saga för Christine och jag sitter och försöker hålla mig vaken. Men oj, nu händer någonting. Runt femtio meter fram ligger en person och drar sig för att ta sig så långt ifrån staden som möjligt.

Jag frågar till mannen vad varför han är skadad och kämpar för att ta sig från staden när han egentligen måste till staden för att få hjälp.

”Jag skulle inte gå till Rennes om jag var ni.” sa han mannen med en hotfull röst.

 Jag undrade för mig själv vad som har hänt och då fortsatte han,

”Kungen har sänt sina soldater för att få fram mat till kungen och politikerna och de som står i deras väg, ja där vill man inte vara.”

Jag tog upp mannen på vår vagn och började titta efter vad han hade ont så att han kunde berätta mer utan att behöva krysta fram vartenda ord.

Vi fortsatte prata och jag undrade om Corinne skulle klara av att åka igen och stanna vid närmsta värdshus eller by. Och i började genast dra iväg det tog med häst och vagn tre timmar till närmsta bo plats och det var vid Vitré där vi fick bo i en lagård i en natt och sedan började vi resa igen men nu har vi fått extra last fast mer av en rese kamrat han heter Claude Kastrao som är 24 år gammal och han var dräng till en bonde som blivit dödad i Rennes. Med endast tre dagars resa till så är vi inom kort framme hos min mor snart. Jag berättar mer då och skriv gärna och hjälp mig för det behöver jag!

Undertecknat

Laurent du Brunhoff

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s