Andra brevet

En eftermiddag vara det bara vi kvar.

Franciska och hennes make var bara borta.

Det var som vanligt först när jag klev innanför dörren. Pigan öppnade och tog emot min kappa. Jag hade varit och hämtat Marianne hos sömmerskorna och vi hade gått hela vägen tillbaka till lägenheten. Men det var tyst i alla rummen. Min entusiastiska syster kom inte för att hälsa oss välkomna hem. Hon skulle ju ha stått där och berömt Marianne för att hon är så duktigt som jobbar och sedan skulle hon kärleksfullt ha retat mig för min stolthet. Jag hatade att hon gjorde det men nu saknade jag det.

Jag brydde mig inte om att fråga pigan men jag hörde att Marianne tog upp ämnet. Jag gick snabbt ut ur hallen och vidare in i en av salongerna för att dränka pigans svar i piano melodier. Jag kunde inte spela piano så bra.
Franciska hade varit bra på piano, hennes make hade lärt henne. Jag hann inte spela länge. Dörren till salongen for upp. Där stod Marianne fortfarande klädd i sina arbetskläder, en av hennes enklare klänningar. Jag frågade henne varför hon fortfarande var klädd så i hemmet men hon svarade inte. Hon grät. ”Franciska och Charles har gett sig av”.

Det var vad pigan ville att vi skulle tro… Vad som hände med min syster och hennes make vet jag inte riktigt säkert, eller rättare sagt, Vill jag ens veta det?

2 thoughts on “Andra brevet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s