5 januari 1794

Sìmone är sjuk. Hon har feber. Läkaren säger att hon kanske dör. Men det tillåter jag inte. Vissa stunder är hon klarvaken. Det var under en sådan stund hon bad mig fortsätta skriva. Hon sade att hon ville kunna läsa om hur det var när hon var sjuk, när hon blivit frisk igen. Så inte har hon några planer på att dö inte.

Men det var länge sedan hon vaknade nu. Senaste gången var hon bara vaken i någon sekund. ”Christophe” han hon mumla till mig innan hon försvann in i en av sina feberdrömmar igen.

Jag är riktigt orolig för henne. Hon får inte dö. Inte hon, som jag älskar över allt annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s