Andra inlägget

5 oktober 1789

Jag sitter med en sidennäsduk i handen, den är mycket skickligt gjort och i äkta siden dessutom. Den är vackert himmelsblå men det är knappast himlen jag tänker på när jag ser detta triumftecken.

Det började som en vanlig dag i kaoset, jag var på väg till min väninna Julie för att växla några förargade ord om Frankrike och den österrikiska kärringen Marie Antoinette. Mina planer avleddes dock helt när en främmande kvinna grep tag i min arm och skrek ”Kom och protestera!”.

I min förvirring blev jag livrädd tills jag vände mig om och såg hundratals beväpnade kvinnor, jag kunde inte bli mer exhalterad! Hundratals, kanske tusentals kvinnor som äntligen protesterar. Vi tågade genom staden och vrålade ut vår missnöjdhet. Jag listade kvickt ut att det var Versailles som stod på kartan. Det skulle bli en lång vandring, men det fanns inte en chans att någon av dessa kvinnor skulle stanna.

Under vägen tvingade vi andra kvinnor  – och även män att ansluta till vårt vredeståg. Skaran växte och när vi nådde det pampiga slottet var ilskan på topp! Vi skrek, vrålade och protesterade tills halsarna värkte.

Timtal senare invaderas Versailles, slottet stormades och ingen kunde stoppa oss. Tills kungen själv gav upp och öppnade livsmedelsförråden. Då lugnade sig skaran. Vi hade vunnit. Men i all min hast knyckte jag den blå sidennäsduken som någon tappat på golvet. Och i all hast såg jag inte broderiet på baksidan, initialerna ”M.A”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s