Svaren

Kära dagbok,
Jag är nu tillbaka med mer kraft och ork för att berätta vad som hänt. När vi kom ut ur huset hade tydligen en revolution brutit ut. Som jag slutade skriva förut, blev allt svart. När jag sedan vaknade låg jag ovanför min mor. Mitt huvud gjorde ont, likaså som hela min kropp och själ gjorde. Trots att min lama kropp värkte reste jag mig upp. Men mina knän gav vika och jag föll ner mot min mor. Jag försökte väcka henne. Jag slog henne löst, jag skvätte vatten på henne, jag skrek åt henne att vakna, jag försökte allt. Men inget tycktes hjälpa. Jag gav upp. Jag grät så fruktansvärt mycket. Att jag förlorat min älskade mamma.

Jag vände mig om där jag sett allt hemsk utspela sig. Jag såg folk som haltade fram, jag såg blod, och jag såg något jag hoppats få slippa se. Ännu en hemsk tragedi. Jack. Han låg mitt på gatan, där striden varit. Mina ben sprang till honom och jag trodde för ett ögonblick att mitt hjärta skulle sluta slå. Min Jack, han låg helt nedtrampad i leran utan att röra på sig eller göra något ljud ifrån sig. Jag hoppades bara allt var en mardröm jag sedan skulle vakna upp från, men detta som hänt var min verklighet. Min lilla familj, hade blivit ännu mindre. Jag visste att en tuff tid väntade mig med många motgångar och lite hjälp. Men just vid det tillfället då jag satt vid min döda fästman ville jag bara veta vad som egentligen hade hänt. Ingen på gatan tycktes vilja berätta för mig vad som hade ställt till allt.

Men en man hade sett mig fråga förtvivlat, så han kom fram till mig och började berätta att en revolution hade brutit ut i Paris på Bastiljen. Det hade ryktats om att det funnits politiska fångar inne i borgen. Mannen, som hette Cloud sade till mig att folket bestämt sig för att anfalla borgen och frita fångarna. Cloud berättade också att några av orsakerna till revolutionen var att staten hade ont om pengar efter alla krig Frankrike varit med i.

Jag kom och tänka på att det alltid handlade det om pengar, skatter och ledare. Visst, jag hade inget att säga till om men jag var lycklig ändå. Eller just nu ser mitt liv väldigt mörkt ut, men jag vill blicka framåt och jag vet att en dag, kommer livet att vända!

1 thought on “Svaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s