Dagbok från 1789

 

Jag hittade en gammal dagbok från de svåra tiderna då revolution vilade som en förbannelse över Frankrike. Jag är 54 år nu och allt är så mycket bättre jämfört med för 30 år sedan. Jag ska nu läsa om hur Franska revolutionen skulle ta sin början.

(dagbok)

 Fredag 10 juli 1789

Jag står inte ut längre! Jag har bara en oxe, fyra grisar och 13 kultingar kvar på mitt slakteri och pengarna jag får för mitt hårda arbete räcker inte till. Skatten jag måste betala för det jag tjänar är hela  5/8 av allt tjänar, det är förfärligt. Endast 10% kan jag spara jag måste också sota pengar för utgifter och andra saker som ingår i mitt levebröd som slaktare.  Jag har dessutom en liten son jag måste försörja och eftersom frugan är i himlen så måste jag ta ledigt då och då för att försörja sonen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till?

Lördag 11 juli 1789

Affären är stängd idag, inte för att det är söndag utan för att det är hål i taket och det ska jag reparera. Men jag har haft otur som vanligt idag. Plankorna räcker inte till och min hammare är borta och värst av allt jag har ont pengar. Underbart (ironi). Jag har gått till snickaren och köpt material och materiel, nu har jag bara ett litet kopparmynt kvar i sparbössan.

Söndag 12 juli 1789

Det är söndag och skadan på mitt hus är lagat och jag gör som alla andra gör på söndagar, går till kyrkan för gudtjänst. Jag och min son Zinedine går till kyrkan och firar gudstjänst. Allt är som vanligt, bara det att det känns som att det är något fel på de flesta? Efter gudstjänsten gick jag och Zinedine hem till vårt hem. Jag förberedde att slakta en kulting till middag då smeden Salomon kom in i mitt hus. ”Vad får det lov att vara?” frågade jag. Smeden Salomon var ingen att lita på, han var smålömsk och hans gamla mor som bodde hos honom påstods vara ett medium. Han sa inget och slängde ett svärd och en pistol till mig, då han sa: behåll de här och invänta dagen då folkmassorna växer och vandrar mot Bastiljen. Jag begrep inte vad han hade menat med den där meningen men när jag nu skriver min dagbok så vet jag vad han menar.

Måndag 13 juli 1789

Jag fattar inte att jag har gjort det. Idag dödade jag skattmasen. Han krävde skatt och eftersom jag inte hade betallat förra månadens skatt och skulle denna månads skatt så blev jag så rosenrasande att jag tog pistolen som jag hade fått av Salomon och sköt skattmasen.

Tisdag 14 juli 1789

Om man bortser mitt dråp eller mord så sålde jag bra den där måndagen, men den tisdagen den 14 juli var början något nytt. Salomon kom till mitt slakteri mitt på dagen och sa åt mig att följa med honom till Bastiljen, som tur var låg Zinedine och sov och var dessutom sjuk när jag gick iväg. Jag var på väg mot Bastiljen med hundratals människor och jag var livrädd för att dö.

Allt gick så fort för mig vid stormningen jag stod i en stor klunga av människor. Först stod utanför Bastiljen, sen kom yrkes soldater med kanoner som var på vår sida sen var porten var öppen. Jag sprang in och fick ett skott på benet, jag ramlade och kände outhärdlig smärta men lyckades ändå springa fram och hugga en fiende med mitt svärd och skjuta två med mitt gevär, sedan hade smärtan tagit över. Jag satte mig i ett hörn och bad om hjälp. Jag fick hjälp men slaget var över för mig. Efter stormningen flydde jag hem trött och förvirrad och anade det jag aldrig skulle få uppleva – revolution.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s